|
Han ser den enkla lösningen
Han heter Wolfgang Dieckhoff och avlöser Maja, hon med gubbarna i magen, som reklamfilm på bio.
Berättelsen om Wolfgang börjar på det han kallar "det ökända dansstället Göta Källare, i folkmun kallat Göta Juck". Där träffades hans mor och far för första gången. Båda var nyinflyttade från Tyskland på flykt från arbetslöshet och efterkrigsmisär, hon från Bayern, han från Hamburg. Hon började med hushållsarbete på Norr Mälarstrand, han i svensk verkstadsindustri, en bransch som Wolfgang själv hamnade i.
Sedan 2005 är Wolfgang tillsammans med två arbetskamrater delägare i ett företag som tillverkar verktygsmaskiner för svensk verkstadsindustri.
Men för att inte den här texten ska bli en roman fokuserar vi på träningen. Vi säger inget om hånglet på Göta Juck eller lille Wolfgangs födelse 1956 utan hoppar direkt till 1994, det år som Wolfgang som äventyrslysten 38-åring klev in på Friskis&Svettis Nacka. Där skulle han bygga upp formen inför en skidresa till Kanadas orörda lössnövidder.
Nacka forever
Vi stannar till i Nacka ett tag. Wolfgang gillar Nacka. Han är född där, uppvuxen där och han tänker dö där.
- Jag bor i en röd stuga med vita knutar där egenhändiga byggprojekt utan synbara slut pågår. Kan man ha det bättre? Jag kommer inte att flytta frivilligt. Härifrån får de bära mig.
Det är nästan så att det låter som om Wolfgang lever eremitliv där i Björknäs på andra sidan Skurubron, men så är det inte. Barnen, 20 och 22 år gamla, bor fortfarande hemma och tar sig friheten att skifta som de vill mellan Wolfgang och den före detta hustruns hem.
- Valet av bostad beror på vad som för tillfället gynnar dem mest, säger Wolfgang som för sin egen del har en extra bostad med särbon i Åre.
- Hon hatar storstan som pesten. Men det gör inte så mycket. Det finns sämre platser än Åre för en skidentusiast som mig.
40-årspresenten ändrade tillvaron
I ungdomsåren provade Wolfgang all möjlig idrott med, som han säger, "måttlig framgång".
Sen blev det mest springa i skogen och sporadiska besök hos Friskis&Svettis Nacka när föreningen startade hemma i älsklingskommunen.
Sen hände något livsavgörande: Wolfgang tog ett beslut.
- Jag bestämde att jag skulle ge mig själv en 40-årspresent, en veckas Heli-ski i Kanada.
Wolfgang fick med sig sju skidåkarkompisar på denna sju dagar långa och ansträngande tripp i obanad lössnö. För att få ut maximalt av investeringen gällde det att komma i form.
- Jag började med regelbunden träning hos Friskis&Svettis (i Nacka så klart) för att peaka formen till resan två år senare.
Det var 17 år sedan och Wolfgang har fortsatt av bara farten utan uppehåll och - hör och häpna - sedan många år på Friskis&Svettis i Stockholm, som på den tiden kunde erbjuda ett större utbud än hemkommunen. Regelbundenheten betalade sig snabbt. Wolfgang blev friskare och piggare och hans små ryggproblem försvann.
- Träningen blev ett gift som hamnade högt upp på prioriteringslistan. Jag tränar helst intensivjympa 3-4 gånger i veckan även om jag byter ut några pass under den snöfria säsongen mot joggingturer.
Det finns enkla lösningar på problemet
Wolfgang funderar på varför det är så svårt för folk att komma igång med regelbunden träning.
- Jag vill inte döma. Många har mycket på sin agenda. Å andra sidan går det mycket onödig tid framför TV- och bildskärmar som kunde användas bättre. Jag tycker det är synd, för jag vet hur bra det känns bara man kommer över den första tidens träningsvärk. Sen går det av sig självt.
Wolfgangs råd är att prioritera träningen och inte krångla till det. Annars kan det vara svårt att få till regelbundenheten.
- Att komma iväg till träningslokal och skidspår eller boka pass kräver viss planering men promenader och jogging kan man sticka ut på när som helst. Kan man dessutom cykla till jobbet är det ett plus. Att gå i trappor i stället för att åka hiss och rulltrappa är gratisträning.
Tid är det enda man har gott om
Wolfgang tycker att det är alldeles för lätt att köra med täckmanteln "jag har inte tid".
- Jag brukar säga att tid är det enda man har gott om, men vissa blir provocerade och protesterar. Visst kan det finnas svåra perioder men i längden har alla tid att träna. Jag får tiden att räcka till för att jag vill det.
Wolfgang tycker inte man ska vara så pedantisk med allt.
- Den noggranne tysken är knuffad åt sidan. När jag städar, tvättar, bygger och lagar grejer fuskar jag ohämmat. Då blir det tid över för de roliga grejerna.
Jag har inget att skylla på
Wolfgang tycker att han är lyckligt lottad.
- Jag är frisk, har ordnad ekonomi och är i bra fysisk form. Det är inte synd om mig. Därför säger jag att jag inte har något att skylla på. När jag blir trött under en långtur i kajaken, på skridskor eller på skidor beror det på att jag inte förberett mig tillräckligt.
På senare år har det blivit svårare att hitta kamrater som hänger med på fysiska utmaningar. Det kan vara av bekvämlighet men krämpor och dålig kondition spelar in. Wolfgang får leta yngre kompisar medan han också själv funderar på hur det är att bli äldre och att det förmodligen är naturligt med krämpor.
- Jag undrar hur länge jag kan hålla igång och göra friluftsturerna jag tycker så mycket om. Jag ska i alla fall se till att inte ha något att skylla på genom att fortsätta träna så länge det går.
Wolfgang undrar motvilligt hur länge han ska orka med sina älskade intensivjympapass.
- Men när jag tänker efter undrade jag samma sak för tio år sedan också.
Kära Friskis&Svettis
Wolfgang om Friskis&Svettis:
- Det är så enkelt med Friskis&Svettis, det är förmodligen det jag värdesätter mest. Utbudet är stort och alla känner sig välkomna. Friskis&Svettis är duktiga också på att ständigt vara up to date med träningsnyheterna. Jag är glad att vara med om detta som faktiskt kan kallas en folkrörelse..
Trots det stora utbudet är favoriten fortfarande intensivjympan.
- Det är bra med variation och jag provar andra pass men faller alltid tillbaka på gamla kära intensiven. Den ger mig den allroundträning jag behöver. Med rätt musik och passande övningar får jag en energikick. När jag ibland hånas av kamrater för att jag går på "husmorsjympa" är det bara roande hur de underskattar jympapassen. De skulle bara veta hur tuffa de är.
Och lössnöåkningen?
Hur gick heliskiåkningen då? Jodå, Wolfgang blev visserligen lika trött som sina otränade resekamrater, vilket triggade deras ohöljda skadeglädje, men han njöt ohämmat av att hans egen återhämtningsförmåga och uthållighet var betydligt bättre än kompisarnas.
- Jag tackar Friskis&Svettis för det. |
|
|
|
|
|
 |
 |
|
|
|
|