|
All träning är profillös.
Tills ledaren (helst Robert) kliver in
Robert Granat är tränings- och utvecklingsansvarig för spinning och specialgruppträningar på Friskis&Svettis. Han skiljer skarpt på passens tekniska profil och den personliga. Något verkligt intressant händer inte förrän Friskis&Svettis ledare och instruktörer gör passen till sina egna. Först då får passen profil. Säger Robert.
Robert Granat leder grupper och utbildar nya ledare för Skivstång, Step, Aerobics, Dans, Dans afro samt det klassiska och stilbildande originalet: Jympan.
Den som bara lyssnar på honom skulle kanske tro att han gillar de nya passen mer än jympan, men ifrågasättandet av jympan handlar bara om kärlek, en kärlek som tvingar honom att utmana, utmana för att känslan inte bara ska överleva nätt och jämt utan också ständigt bli större.
För så är allting beskaffat; om man inte utvecklar så avvecklar man. Något mellanting finns inte.
- Ju mer vi utmanar oss själva och våra träningsformer, desto starkare blir både Friskis&Svettis och de enskilda passen, säger Robert.
Rör om i jympagrytan
Robert håller med om att det är lättast att uttrycka Friskis&Svettis idé om att kombinera kunskap med en klackspark i just Jympan, men tycker ändå inte att Jympan är mest typisk för Friskis&Svettis.
- Alla träningsformer och alla våra pass har en teknisk form. Den konstruktionen filar vi på hela tiden för att träningen ska bli så effektiv och funktionell som möjlig. Men det unika kommer inte fram förrän våra ledare eller instruktörer gör passen till sina egna. Först då får formen liv. Först då syns det som är typiskt för Friskis&Svettis, passionen för att kombinera grym träningskvalitet med opretentiös glädje och mänsklighet.
Vad du tränar mindre viktigt
Enligt Robert väljer vi träning mer och mer efter ledare eller instruktör och allt mindre efter en särskild träningsform eller pass. Om det är jympa, skivstång, core eller spinning spelar mindre roll. Viktigast är känslan och personligheten.
- För Friskis&Svettis är ledarskapet och personligheterna lika avgörande som träningens tekniska konstruktion. Vi rekryterar ledare och instruktörer som vi tror människor kommer att gilla för deras personlighets skull lika mycket som för vad de utför i träningshänseende.
Ändå som en hök på detaljerna
Friskis&Svettis har egentligen alltid handlat mer om "hur" än "vad", men eftersom det är så mycket enklare att befinna sig i "vad" (Frågan om vilken som är den optimala pulsen i en styrkelåt för att nå en viss effekt kan nagelfaras igen och igen och igen) måste teknikfokuset motarbetas.
- Självklart ska vi hela tiden jobba på de tekniska delarna av passen. Men vi ska inte överbetona det kroppsliga när vi pratar träning i Friskis&Svettis. Vår unika träningsidé syns bara när ledaren och instruktören lyckas förvandla passets form och innehåll till en häftig och kul upplevelse. Därför jobbar vi lika mycket med att utveckla rekryteringprocess, utbildning och uppföljning som själva träningen.
Skivstång skivad
Skivstångspasset är ett bra exempel på hur Robert, jämsides med övertygelsen om att det är ledarskapet som är grejen, gnetar med detaljer, hur han minut för minut bygger en grundform för andra ledare att tolka på sina egna personliga sätt.
- Vi har till exempel valt att rekommendera 16 i stället för 24 repetitioner eftersom deltagarna orkar jobba på 70 procent av max på det sättet. Och det är bra, för färre antal reps gör att man vågar lägga på mer vikt och får en sportigare känsla. Känslan av 24 reps blev mer utmattande och mjölksyredominerad.
Jympan ner från piedestalen?
På Friskis&Svettis Årsstämma, inför 300 representanter från Friskis&Svettis-föreningarna runt om i Sverige, passade Robert på att dra sin framtidsspaning om att själva träningsformen blir mer och mer oviktig till förmån för träningupplevelsen. Friskis&Svettis allra heligaste, originalet Jympan, lever och utvecklas fortfarande enligt den definitionen.
- Jag har också hjärtat i Jympan, men jag blir kritisk när jag upplever att vi i Friskis&Svettis behandlar den som om den vore oantastlig. Jag vill utmana den av kärlek. Den tål att inspireras av träningsidéer som är o-jympiga och väsensskilda från den klassiska Jympan. Även några snabba, ryckiga och komplicerade Michael Jackson-steg kan ge en nyfiken jympaledare en bra och enkel idé.
Robert är grymt nöjd med hur han och kollegorna i Friskis&Svettis träningsteam bättre och bättre lyckas särskilja passen och förmedla de enskilda passens starka sidor.
- Ju mer självkritiskt vi ser på Jympan, desto starkare blir den.
Varför? Varför? Varför?
För Robert Granat är självkritik en arbetsmetod, att alltid fråga sig varför man gör på det ena eller andra sättet?
- Vi måste snabbt svara på trender inom träningsvärlden och ibland acceptera att blomstringstiden är kort. När vi plockar in trendiga nyheter förgyller vi hela vårt utbud, även en klassiker som Jympan blir tydligare och kan utvecklas på sina egna villkor utan att behöva tillgodose andra behov, som till exempel bli dansigare eller mer renodlad styrka.
Kör trenderna genom Friskis&Svettis-tvätten
- Attityden till nyheter måste vara nyfiken och positiv. Vi är ju väldigt bra på att inspireras av trender och köra dem genom Friskis&Svettis-tvätten. Just nu känns det rätt med barfotadans, så då kör gör vi en variant på Danspasset som vi kallar Dans afro, en nyhet i höst.
I den andra änden av danstrenden finns ett pass som Robert tror kan bli lika stort som seniorjympan: Dans senior!
- Jag testade passet i Friskis&Svettis Lidingö, som utvecklat Dans senior tillsammans med mig och Team Träning, och förstår att det kan vara mycket skönare om man är lite stelare än förr att hålla sig på benen under hela passet i stället för att åbäka sig ner på golvet och upp igen. Den som vill träna styrka kan ju göra det i gymmet. Fast man ska inte glömma att det finns en funktionell poäng med att träna på att ta sig ner och upp också.
Roberts vägskäl
Den där sista kommentaren är typisk för Robert, för det finns en kluvenhet om vad som är bäst. Hur mycket Robert än talar sig varm för att renodla träningsformerna och passen så brottas han med folkskolläraren inom sig, han som vill alla väl och vill ge människor vad han vet att människor behöver, som lite styrka i aerobic-passet och lite kondition i Skivstångsdito.
- Jag vet inte än vad jag tycker. Jag försöker få ihop det jag vet att deltagarna vill ha, med det som jag vill ge. Och jag måste tänka på det ett tag till. Men nog vore det väl konstigt om vi inte skulle tro att människor själva kan ta ansvar för sin träningsmix? Det lutar åt att renodla, haha. |
|
Robert Granat
|
|
|
|
 |
 |
|
|
|
|