|
Anna om det trista med att unna sig
Att unna mig njutningar tror jag inte längre på. Det ligger för mycket dåligt samvete i unnandet och jag hatar att ha dåligt samvete. Därför har jag vant mig av med unnandet. Det är rätt enkelt faktiskt. I dag frågar jag mig bara "vill jag göra detta eller inte?"
Att unna mig låter som ett misslyckande. Det goda livet är jag inte värd, inte förrän jag har jobbat grymt hårt, tränat maniskt och fått diplom som Supermorsa. Men så orkar ju ingen ha det. Det är då det bedrägliga unnandet kommer in.
Oj, vad det unnas
Man unnar sig lite ledighet, en bulle till kaffet, ett glas vin. Man unnar sig en chokladbit, några timmar på stan och nya kläder. Ofta försvaras unnandet av "det här är jag värd". Som om ingen annan skulle tycka det.
Unna dig ingenting
Jag har också varit en unnare. I dag unnar jag mig ingenting. Jag bara tar. Bara gör. Känner jag för att vara ledig, försöker jag se till att bli det. Är jag hungrig, äter jag. Är jag sötsugen, snaskar jag. Är jag lat, latar jag mig. Är jag träningssugen, tränar jag. Är jag inte träningssugen, låter jag bli.
Gör för att du gillar
En av de största vinsterna med att ha lämnat unnarlivet bakom mig är att jag känner tydligare vad jag innerst inne vill. När jag unnade mig gjorde jag ofta något jag inte riktigt godkände. Nu när allt är tillåtit är unnandet så avdramatiserat att det inte är något unnande längre. Det är bara saker jag gör för att jag gillar det.
Allt är ok
I sommar är det tillåtet att inte unna sig något alls. Det har jag bestämt. När du inte unnar dig något, utan bara gör sådant du vill och trivs med, då slipper du en massa malande negativa och kritiska tankar riktade mot dig själv och andra. Det kommer förhoppningsvis att lämna plats för lite skönare idéer om hur du vill leva. Skönt liv är inget du ska unna dig. Ta allt du kan!
Anna Iwarsson
Generalsekreterare
|
|
|
|
|
|
 |
 |
|
|
|
|